Ytterligare en YHA upplevelse

När vi förflyttade oss ännu mer norrut så kom vi till Cape Tribulation. Det är ungefär så långt norrut som man kan komma i Australien med en vanlig bil, därefter behövs 4WD. Jag visste inte riktigt vad som väntade oss men helt klart är att det har utvecklats, men inte på långa vägar kan kallas ett vanligt turistställe. I Cape Tribulation finns mest vandrarhem av enklare typ och något centrum är inte att tala om. Närmaste ”centrum” är ett område med en affär (typ minilivs), ett vandrarhem och en affär som säljer alkohol.

Vi bodde på Cape Tribulation Beach House som är en ”filial” till YHA. Vandrarhem mitt i regnskogen kan man kalla det! En enkel trästuga med mycket luft var vår bostad under några dagar.

Det fanns dock både pool och restaurang samt en underbar strand där. Tur det eftersom det var tämligen långt till någon annan restaurang… Frukostarna var ok men middagarna desto bättre. Mycket god mat till ett verkligen bra pris! Det var alltifrån enkel pasta till perfekt snapper eller barramundi som serverades.

När vi inte åt mat så tittade vi lite på växtligheten…

På stranden fick vi vårt lystmäte av fjärilar. Oj vad det fotograferades! Första dagen verkligen vimlade det av fjärilar.

Men vi gjorde även annat där…

Frukost med stil

Tog oss in till centrumgatan (Macrossan St) för frukost. Helt avslappnad semesterkänsla är lätt att fånga här, alla halvstrosar fram. Ingen rusningstrafik, ingen skrikig musik – och ingen stress. Stannade till på Toby’s Estate och drack en kanna te

och fyllde på med ljuvlig smörgås

Semesterfrukost ska ske med stiiiil.

En liten känsla av sommar

Det är glest mellan inläggen nu… Jag vet inte säkert om det är medvetet eller mer en reaktion av allt som händer nu… Faktum är att vårt Australienäventyr börjar gå mot sitt slut (för den här gången) och det är bara drygt två veckor kvar nu! I början på juli är vi tillbaka i Sverige. Vad händer med bloggen?!?! Det har jag inte riktigt tänkt ut ännu…

…men för stunden tänker jag ignorera det beslutet och bara njuuuuuta.

Vi har tagit oss norrut, närmare bestämt flugit nästan tre timmar. Igår landade vi på den pyttelilla flygplatsen i Cairns och därefter tog vi hyrbilen till Port Douglas. Här ska vi nu vara några dagar och sedan kör vi vidare norrut mot Cape Tribulation. Näst sista veckan i Australien passar vi på att bara njuta av det bästa av Queensland.

I Port Douglas bor vi på YHA, och det är en intressant upplevelse.

Det är en tidsresa… Enkelt, men allt man behöver finns här.

Port Douglas bjuder på lite lagom tropikkänsla. Igår såg vi en kockaburra på en lyktstolpe och i receptionen så har de ett ormskinn från en pytonorm, som hittats på baksidan av där vi bor. Massor av tropiska träd, buskar och blommor. Temperaturen är perfekt!

Idag bara slappar vi men imorgon ska vi ut till Stora Barriärrevet för ett snorkeläventyr.

Semesterbilder

Min arm är som bortdomnad…

Har nu i två dagar (inte heldagar men ändå ett antal timmar) suttit och gått igenom bilderna från vår semester i Vanuatu. Det är bilder tagna med iPhonen, undervattenskameran och så min Canon! Gissa hur många bilder? Eftersom barnen glatt har hjälpt mig med att fota så har jag tittat på drygt 2000 bilder! Tur nog behöver man inte nu för tiden framkalla bilderna, för att sedan inse att ett antal är urdåliga. Numer är det lätt att ”slänga” de mindre bra bilderna i sopkorgen. Och med en extern hårddisk kan man även spara de halvbra bilderna…

Nåja, för att få något grepp över det hela har jag satt ihop ett litet bildspel med bilder i kronologisk ordning. En förhoppning är att åtminstone de närmast sörjande orkar titta på det hela (hi hi hi).

Skönt att ta itu med det så fort som möjligt. Bara synd att man så sällan tittar på alla bilder som är tagna. En ide vore ju att tapetsera ett rum med mina Australienbilder!

Inskolning Vardagsverkligheten

Hemma i Adelaide klockan 22.50 i går kväll. Mycket att prata om och svårt att komma isäng. Klockan var närmare 01 när vi la oss…

Nu idag inser jag att jag/vi behöver vardagsinskolning. Tänk en hel vecka utan mobiltelefon, internet eller TV. Internet hade jag sporadisk tillgång till men eftersom det var i hotellreceptionen så kändes det inte meningsfullt att hänga där alltför ofta. Mobiltelefonen var avslagen och telefonlinjen i Vanuatu omtalades som usel. TV fanns på rummet men det var bara för att kunna se DVD, vanliga kanaler fanns inte. Dagstidning var inte att tala om… Alla tider var ungefärliga.

Andra omställningar är den konstiga känslan av att inte längre svettas, dygnet runt. Håret är nu mer normalt och alltså inte lika afroburrigt som klimatet i Vanuatu åstadkom… Nej, här är det snarare påklädning som nu gäller. Hösten har kommit till Adelaide – på allvar.

Summering av Vanuatu resan var att det var ett spännande äventyr och ett land absolut värt att besöka! Men det gäller att ha pengar. Prisläget var på samma nivå som här i Australien. För att inte tala om dagarna då Vanuatu besöks att kryssningsfartyg, vilket är rätt ofta. Hela stan – Port Vila – exploderar och det är vild kommers. Det är bussar överallt och alla erbjuder allt. Priserna går också upp! Men det intressanta är att öborna gör skillnad mellan turister som bor på ön och turisterna ”från båten”. Jo det är sant! Det är olika priser som erbjuds.

Avslutningsvis en kommentar om själva resan. Vi åkte via Brisbane som var en märklig flygplats. Inrikes låg en bit ifrån utrikes terminalen och om man inte åkte med samma bolag så fick man betala tåg-/bussavgiften själv! Kostade ca $5 per person enkel väg. Flygplatsen var utrustad med spännande detaljer… Som till exempel ”body scanner”. Det var som ett rymdskepp och kunde läsa av allt på resenärerna. Till och med solkräm kunde verifieras… Sedan vet jag inte om jag transformerats till en person med mer suspekt utseende?! Men jag lyckades bli utvald, både på utresan och tillbaka resan, att bli extra topsad! De for över mig med en apparat som liknade en klädborste och sedan analyserade de… Turligt nog var det grönt för mig!

Sedan har vi nog sett för mycket av Border Security TV programmet. Men tullen var jättespännande! Vi gick på rött för vi hade några snäckor med sig men det var inga problem. Problem hade däremot flera andra resenärer från Vanuatu. Några fick lämna ifrån sig delar av sina souvenirer. Ni vet, tullen i Australien är extremt noggranna och det är mycket man inte får ta med sig in. Riktigt otur hade ett sällskap som i princip fick tömma alla sina väskor! Tulltjänstemannen hade en stor säck där han stoppade väskor, bastmattor etc etc. Sedan sprayades väskorna! Turisterna såg inte glada ut. Jag blev jättenyfiken. Vilka var de? Var hade de varit? Hade de inte läst reglerna om vad man får ta in eller inte? Chansade de? Varför? Vad sa tulltjänstemannen egentligen?

Då ruuuusar vi

Flyget till Brisbane skulle gå klockan 06.05, så det var uppstigning klockan 04 för oss. En timme på flygplatsen borde räcka, eftersom 1) Det är väldigt tidigt på morgonen och 2) Flygplatsen i Adelaide är inte stor. Den kalkylen verkar fler ha använt sig av…

Ringlande kö och till den internationella flighten var bara EN disk öppen. Till råga på allt tog det evighetstid för var och en. Bra nog var personalen uppmärksam på detta så de öppnade upp en till disk och dessutom de med flyg klockan 06 slussades före andra. Sedan var det vår tur. Minuterna rusade. När det så var vår tur så hängde sig datorn… De började slussa andra resenärer så han vid datorn ropade till en kollega att han hade tre till till Brisbane. Jag hörde hur kollegan i sin tur anropade gaten att inte stänga! Sedan var det bara att ruuuusa! Kön till säkerhetskontrollen var plötsligt hur lång som helst men jag rusade fram till bandet och sa att vi måste gå före. Värsta språngmarschen så där på morgonkulan. Puh!!!

När planet sedan skulle lyfta så hände inget. Vi väntade och väntade. Det visade sig att ”datorn” inte ville ladda upp dokumentationen för resan. Helt otroligt vilken datorvärld vi lever i. Tjugo minuter försenade men sedan var vi iväg och allt flöt på hur bra som helst.

Efter drygt 2,5 timmar landade vi så i Vanuatu, i Port Vila närmare bestämt. En hel del moln men man kunde ana grönskan därnere. Vilken pytteflygplats! Gick fint och smidigt i tullen. Direkt vi steg ur planet så började projekt ”akut svettning”. Oj, här var det fuktigt värre.

På väg ut från tullen så stod ett band och spelade livemusik! Lite åt reggae hållet eller kanske mer troligt Söderhavsrytm.

Transport väntade på oss, vilket var väldigt smidigt om än att det nog inte borde vara alltför svårt att fixa själv. Fick en vattenflaska och en blöt isig tvättlapp att torka sig med. Underbart!

Efter ca 15 minuter var vi framme vid vårt ställe – Benjor Beach Club. På vägen dit kunde vi konstatera att det var väldigt mycket palmer och många stora gröna blad…

Det blev hopp i poolen direkt!

Mot kvällen blev det middag och sedan kraschade vi i säng… Zzzzz

Fotofrossa – ett omöjligt uppdrag

Sanna mina ord! Idag regnar det här i Adelaide. Otroligt välbehövligt. Kommer inte ihåg när det senast regnade här… Fast det blir en kortvarig återhämtning. Imorgon är det het temperatur igen och senare i veckan säger prognosen att det ska bli +39C.

Så idag passar det utmärkt med lite hemmapyssel. Jag har ett gediget arbete framför mig. Vår semestertur till Eyre Peninsula genererade ca 1500 bilder. Smarrigt!

Nu är det inte så illa som det låter och en hel del av dessa kan lätt kastas i papperskorgen. Jag fotar ofta fåglar och då krävs det inte bara en bild för att det ska bli något. Fåglarna här är som små juveler med sin färgprakt och det är väldigt spännande att försöka ta bilden med stort B. Min man har gett mig två förslag; 1) att åka ut till The Hills i gryningen, 2) att köpa ett kamouflagetält för fågelfotografer. Nja, jag tycker båda förslagen låter något extrema, men men. Man vet aldrig.

Från semestern är jag nog mest nöjd med att ha fått med en Lincoln lorakit på bild. Inte den perfekta bilden (tyvärr) men ganska bra. Iallafall så ser man den fantastiska fjäderkostymen på ryggen väldigt tydligt, som ett lapptäcke av olika smaragdgröna nyanser.

Den här resan passade jag även på att filma lite (har varit dålig på det), för att samla ytterligare minnen av vårt Australien äventyr. Tar mycket minne men jag hade faktiskt laddat upp med två nya super minneskort.

Min stora fråga nu är dock: vad händer sen??? Jag menar, när ska vi ha tid att titta på alla dessa bilder.

Jag ska försöka framkalla några för jag tycker det är en skönare känsla med att bläddra i ett fotoalbum. Där ligger jag dock 6 år back redan nu… Det vill säga, jag har ännu inte satt in alla bilder från vårt år i Taiwan. Men 3000 bilder är framkallade och albumen inköpta.

Det gäller att se positivt på saken!

Where are we now?

Ja nu är vi tillbaka i Adelaide, men det tog nästan 11 timmar innan vi var hemma… Det var en lite seg bilresa men på sätt och vis kändes det också skönt att vara på väg hem. I Port Lincoln hade vädret slagit om och det var mulet och bara ca +23C när vi sa ‘hej då’. Däremot var det +30C när vi nådde Port Augusta. Och här i Adelaide är det stadigt varmt/hett!

På hemvägen gjorde vi två stopp så det var därför det tog lite tid. Först lunch i Cowell och sedan ett ännu längre stopp i Port Augusta. I Port Augusta kan man köra till vänster eller till höger. Höger innebär Adelaide och vänster innebär Alice Springs. Viktigt att veta vart man ska…

Där fyllde vi på boklagret (har fått en bokmal i familjen som formligen plöjer sig igenom den ena efter den andra boken) genom att köpa The Hobbit och sedan besökte vi Wadlata Outback Centre. Det var intressant!!

Jättefint center där man fick följa utvecklingen av kontinenten Australien (och mer specifikt området The Outback), från tidernas begynnelse till nutid. Såväl geologiskt som biologiskt. Det var bilder, historiska föremål, olika filmer, ljudberättelser etc. Riktigt välordnat och intressant. Spännande berättelser av aborginer om hur de såg på utvecklingen av landet, eller snarare deras förklaring/beskrivning av utvecklingen. Vi var där 1,5 timme men hann ändå inte riktigt igenom alla delar. Skyndade igenom nutiden…

Jo jag blev faktiskt lite uppåt under bilresan. Inte på grund av själva turen men av en annan sak. Satte på radion och vad fick man höra då? Jo en nysläppt singel av David Bowie (min tonårsidol!) – och vilken låt! ‘Where are we now?’ får 10 poäng av mig och nu bara väntar jag på albumet!

Varför jag blev så uppåt beror nog också på att hela denna resa har varit mer eller mindre som en nostalgisk tidsresa. En summering av intrycken: brunblommig korkmatta a’ la 70-tal, 60-tals inredning, Lilla Huset på prärien och vilda västern liknande städer. Underbart! Fascinerande.

En tur norrut

Idag är det sista dagen på vår semester, om man inte räknar med imorgon som är ”lång färd hemåt” (=heldag i bil).

Vi passade på att utforska Eyre Peninsula lite mer och tog oss därför norrut, 15 mil senare var vi i Elliston. Sömnig liten by med en hel del semesterfirare. Härlig strand – Waterloo Bay. Hittade massor av abalonesnäckor… (nu är bilen full med strandfynd). I Elliston fanns det flera hus med vackra väggmålningar. Lite pittoreskt och småcharmigt skulle man kunna säga.

På vägen dit tog vi en avstickare till Point Drummond för att titta på en fantastisk kustlinje. På vägen dit såg vi dagens djurupplevelse! En sleepy lizard som var helt orädd, bara låg och gottade sig i solen. Vi stod riktigt nära och tog bilder samt filmade. Med iPhonen blev det inte en så fantastisk bild, men den där svarta korven på bilden är faktiskt en sleepy lizard som är riktigt intressant att studera.

Ska vi leka?

Redo för sängen. Helt slut, efter en dag full med lek.

Efter lunch satte vi oss på en båt i Port Lincoln (Adventure Bay Charters) och åkte ut till Seal Cove på Hopkins Island. Väl framme var det bara att hoppa i våtdräkterna och så på med snorkel och cyklop och därefter plums i vattnet. Där väntade ett gäng australiska sjölejon! Oj vad de lekte, brottades, simmade ikapp och hoppade! Nyfikna och lekfulla. Vi kom riktigt nära eller snarare de kom riktigt nära. Men så snabba de är i vattnet. Det var inte möjligt att röra vid de, vilket dock inte heller var tillåtet.

Det var ändå jättespännande! Hela familjen var med och barnen snorklade för första gången. Fast kanske också lite småläskigt, för de små alltså. Blir ju på ett annat sätt när man är i vattnet med djuren i det fria, jämfört med om man står bredvid en bassäng i en djurpark…

Badade en dryg timme och sedan var det återfärd längs kusten (Eyre Peninsula). Fick se fler sjölejon (men där fick vi tyvärr inte bada med de), en flock delfiner och även vitbukad havsörn! Bra tur kan man säga!

Fotade massor men glömde att ta kort på sjölejonen med iPhonen… Får se om jag får till att ladda upp några bilder när vi är tillbaka i Adelaide. Efter turen så stannade vi till i hamnen och åt middag.